Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDSTA KYRKAN. 899
29. III. Denna Kyrkas tredje Tillstånd, som är dess
aftagande och Afton samt kallas Ödeläggelse, beskrifves i tredje
kap. af l Mosebok, med följande ord: »Ormen var listigare
än markens alla djur, som Jehovah Gud hade gjort, och sade
till qvinnan: Har dä Gud verkligen sagt: I skolen icke äta af
alla lustgårdens träd? Och qvinnan sade till ormen: Af trädets
frukt i lustgärden få vi äta, men om frukten af det träd, som
är midt i lustgården, hafver Gud sagt: I skolen icke äta deraf
och icke ens vidröra den, pä det att I icke skolen dö. Och ormen
sade till qvinnan: I skolen ingalunda döden dö, ty Gud vet, att
hvilken dag I äten deraf, skola edra ögon öppna sig, och l
skolen blifva likasom Gud och veta godt och ondt. Och qvinnan
såg, att trädet var godt att äta af, och att det var behagligt att
se på och ett önskeligt träd till att gifva förstånd: och hon tog
af dess frukt och ät och gaf äfven sin man med sig, och han
af», v. l-6. Att denna kyrkas aftagande från ljus till
aftonens skugga, d. v. s. dess förfall från visdom och
fullkomlighet beskrifves i ofvan anförde skriftställe och följaktligen
denna kyrkas ödeläggelse-tillstånd, kommer deraf, att
menniskan, emedan hon var gjord till Guds likhet - hvilket
betyder den fullkomliga skenbarheten af att hon tänker af sig
sjelf det som hör till visdom och vill det som hör till kärlek,
likasom Gud, se ofvan, n. 26 - trodde ormen, att hon skulle
blifva såsom Gud och således blifva en Gud, vetande godt och
ondt, om hon åte af det trädet. Detta träd betecknar den
från den andliga skilda naturliga menniskan, som icke kan
tro annat, när hon är lemnad åt sig sjelf. Hvarje menniska
har ett naturligt sinne och ett andligt sinne, som sinsemellan
äro åtskilda likasom i ett hus tvenne våningar som äro
förbundna medelst trappor, och i hvars öfre våning värden och
värdinnan bo med sina barn, inen i den nedre deras drängar
och pigor samt andra af lägre stånd. Menniskans andliga
sinne är tillslutet från födelsen ända till första gossåldern,
men ifrån denna ålder öppnas det småningom, ty hvarje
menniska har ifrån födelsen fått den förmågan och sedan den
magten att förskaffa sig trappor medelst hvilka hon kan stiga
upp och tala med värden och värdinnan, och sedan gå ned
och utföra deras befallningar. Denna magt har hon medelst
den fria viljan i andliga ting. Likväl kan ingen stiga upp
till den öfre våningen, hvarmed menas det andliga sinnet,
med mindre han äter af lifvets träd i Guds trädgård, ty med
ätandet upplyses och förnyas menniskan samt förvärfvar sig
tro, och när hon näres af frukterna af dessa träd, får hon
den förtröstan, att allt godt är från Herren, som är Lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
