- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
80

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Resa till fronten. Samtal med trupperna. Generalerna Brusilov och Kaledin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta framkallade naturligtvis en storm av
indignation.

Jag gendrev denne talare genom en kort historisk
överblick av det flydda århundradet, allt ifrån
dekabristernas revolt (1825) fram till de nuvarande
revolutionsdagarna, för att påvisa officerarnas deltagande i den
revolutionära rörelsen och de offer, de bragt härför. Jag
hade särskilt studerat denna sak, och det var mig nu
icke svårt att anföra namnen på en mängd officerare
från de ryska revolutionsperioderna.

För att göra denne soldat mer försonligt stämd
förelade jag honom följande fråga:

— Kamraten-automobilisten yttrade, att han måste
gå för att kväsa bönderna. Jag ber honom säga, om han
sköt på sina bröder bönderna eller icke.

Något generad, svarade han ej direkt på min fråga,
utan förklarade blott, att soldaterna i tjänsten voro
befallda att åtlyda order.

— Men jag ber kamraten säga, om han sköt på
bönderna eller icke, upprepade jag.

— Vilken fråga! Vad tjänar det till? Det är
provokation, skreko några, och atmosfären kändes
tryckande.

— Om kamraten svarar mig, skall jag ge förklaring,
återtog jag i så lugn ton som möjligt.

Soldaten mumlade knappt hörbart: Jo, jag sköt. Man
hade befallt mig det, tillade han urskuldande.

Jag behövde blott detta erkännande och fortsatte
mitt anförande:

— För tio år sedan sköt vår kamrat, enligt order av
befälet, på sina bröder bönderna och arbetarna, när de
gått ut för att värna sina rättigheter. Han hade ej mod
att vägra och säga: Gör med mig vad ni vill, men jag
kommer aldrig att skjuta på mina stackars bröder. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free