Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Truppernas nationalisering. Speciellt deras ukrajnisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementena vid fronten, hissades ukrainska blågula
fanor, och man ropade på landets språk: Vi tåga blott
under Ukrainas fana!
Sålunda kommo de ej ur fläcken. Veckor och
månader förgingo, och varken den röda eller den blågula
fanan vecklades ut. Och detta vid en tidpunkt, då det
kämpades just vid Ukrainas gränser och själva Ukraina
hotade att bli taget. Resultatet blev naturligtvis, att den
stridande armén, som ryckt fram en smula på sista tiden,
blev uttröttad och måste göra halt.
Inom tre veckor anträddes den stora reträtten, som
urartade till allmän flykt med uppgivande av alla
positioner, som hade tagits förut och på sista tiden.
När historien kommer att avslöja orsakerna till detta
förfärliga nederlag, skall det befinnas, att det står i
visst samband med andra företeelser.
Bland dem, som anslutit sig till "ukrainiseringen",
fanns det en mängd desertörer, som förenat sig och
bildat ett regemente vid namn "Hetman Polubotok". Detta
begynte redan i maj. Men ännu så sent som i juli kunde
man icke få dem till fronten.
Samtidigt med att bolsjevikerna i Petrograd den 3
juli gjorde sin beryktade demonstration mot kriget,
uppträdde "polubotokerna" i Kiev den 5 juli — båda med
syfte att tillskansa sig makten.
Och inom några dagar började de ryska trupperna
vika för den starkt påträngande fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
