- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
6

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glittra. Tårar föllo, en efter en. Då bröts förlamningen

och Sigrid sprang bort och kastade sig i soffan,
storgråtande.

»Pappa! Pappa!» jämrade hon sig. »Kära, lilla pappa!»

Hon satte sig upp i soffan och läste telegrammet på
nytt. Det var klart, att något förfärligt hänt därhemma,
annars skulle icke modern telegraferat på det viset.
Visserligen var hon hysterisk av sig, men det där »störtat
med freja» sade nog. Kanske han redan var död. Hon
skulle aldrig få se honom mer. Aldrig!

Ännu en lång stund satt hon viljelös och såg på det
gröna telegrammet. Det ringde besynnerligt inne i
hennes vänstra öra, och syner av hemmet, det gamla,
härliga Bjurnäs drogo förbi och skymde bort telegramorden.
Där var den långa lindalléen upp till gården; där de båda
flygelbyggnaderna för inspektorn och
trädgårdsmästaren ; där förfädernas gamla slott med stora trappan. Där
uppe till vänster en trappa lågo mammas rum och där
till höger pappas; där...

»Störtat med freja», läste hon igen. Synerna försvunno.
Några minuter satt hon orörlig med papperet i hand.
Underligt, att de stavat freja med liten bokstav? Det
var ett namn på en levande varelse, på det högbenta,
bruna stoet, som pappa alltid älskade att rida, därför det
bar så bra.

Pappa, ja!

Sigrid torkade av tårarna och reste sig.

Hon måste genast resa, genast. Det var klart. Erik
fick skaffa sig något annat sällskap. Gräsligt tråkigt var
det naturligtvis, att resa just nu, när vårsäsongen i
huvudstaden stod i sitt högsta flor och baler och teatrar
bytte av med middagar och supéer. Erik var också i
strålande humör. Han hade just tagit licentiaten och fått
plats som underläkare på Serafimerlasarettet. Han hade
nödvändigt velat, att de skulle förlova sig i dagarna, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free