- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
13

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid henne. Det bar i väg som en pil med den höghjuliga
kärran.

»Såja, såja!» lugnade kusken.

»Varför tog inte Magnusson Stella?»

Kusken tittade till på henne. Det var för mörkt att
hon kunde se uttrycket i hans ansikte.

»Stella? Nej, henne sålde kapten i förra veckan till
Boströms på Alby. Och hennes nåds hästar också.»

Det var icke utan att det låg en ton av ogillande i
rösten. Gamla Magnusson tyckte aldrig om, att man
minskade stallbesättningen. »Kör jag för fort?» frågade
han, när fröken icke sade något.

»Nej, nej ...»

Sigrid var full med gråt. Allt var så rysligt. Olyckan,
skilsmässan från Erik, slut på sånglektionerna — tänk,
det hade hon glömt säga återbud om — och så nu
hästarna. Och mammas också. Det blir visst fler olyckor,
viskade det ur natten. Hion stirrade upp mot stjärnorna.
De lyste fryskalla, hårda. Det var något obarmhärtigt i
deras sätt att lysa. Aldrig hade hon sett stjärnorna se ut
på det viset. Hon skakade till.

»Fryser fröken?» frågade Magnusson och makade
pälsen bättre omkring henne med ena handen. Vid denna
välmenta men oförsiktiga rörelse snuddade pisksnärten
åter vid Freja. Hon försökte slå upp med bakdelen och
tog till galopp.

»Såja, flickan! Såja!» tröstade kusken och fick henne
att återta det snabba travandet.

»Hon är lite’ sprallig av sig, i synnerhet, när det är
mörkt», sade Magnusson.

Sigrid svarade icke. Hon var på det hela taget
likgiltig för allting. För henne kunde det gärna gå omkull i
diket. Vad gjorde det, om hon bröt halsen av sig? Hela
hennes värld hade ramlat som ett korthus. I kväll hade
de middag hos direktör Axelssons. Där skulle hon träf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free