- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
15

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några steg från grinden till trädgården, så doktorn hade
sagt, att kapten troligen försökt ta grinden men att Freja
slagit i och hela ekipaget gått över. Patron på Alby
visste ingenting. De hade ridit hårt men skilts vid
Albyvägen, hade han sagt. Doktorn hade sagt, att det var
hjärnskakning det mesta och ruskat på sitt stora,
vithåriga huvud mycket, mycket betänksamt för det hade
Eva sagt, som hjälpte till.

»Ja, och nu ligger kapten där orörlig för första gången
i sitt liv», slöt Magnusson sin långa berättelse.

Sigrid hade kommit från sina egna tankar. Men hon
hade icke lust att fråga vidare. Magnusson, som troligen
fann henne otacksam att berätta något för, fann sig icke
föranlåten att vidare behandla ämnet eller ta upp något
nytt. Dessutom började Freja sätta bättre fart av sig
själv. De hade också lämnat skogen med Albys gamla
gård just i brynet. De togo av vägen till Bjumäs, och
nu led det gott undan.

Himlen hade fått en gröngul skiftning mot väster.
Bjurnäs började redan avteckna sig i en svag kontur.
Stjärnorna miste sitt kalla, bistra sken och liksom löstes
upp från gryningsljuset, flöto ut och blevo korta. Endast
över Bjumäs höll sig länge en stilla, stor stjärna. Så
slocknade den också. Den nya dagen höll sitt inträde.

Kärran rullade förbi sovande torp, små speglande sjöar
med ekor vid stranden. En och annan tupp gol. I
björkarnas späda, hängande grönska började morgonvinden
viska. Sigrid frös i sitt hjärta. Hemskt var det att fara
mot döden, när dagen gick in på nytt. Men så låg det
också frost på gärdena.

Vid grinden bortom smedjan måste Magnusson av och
leda hästen igenom. Han visade på platsen, där olyckan
sades ha hänt. Där syntes inga spår.

De körde längs trädgårdens skyddande, stora granhäck.
Ett och annat fruktträd hade redan slagit ut och räckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free