Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade till henne att hålla det varmt tills fröken kom, men
naturligtvis har hon somnat från alltihop. De unga har
ingen ansvarskänsla nu mer.»
Med dessa ord gick hon. Det var ingen udd till Sigrid
i den sista meningen, det förstod hon, men ändå gjorde
den ont. Det var endast riktat mot pigan, som somnat.
De unga har ingen ansvarskänsla numer, upprepade
Sigrid tyst för sig själv. Hade hon icke ansvarskänsla?
Hon, som genast reste hem från Erik och allt? Icke ett
ögonblick hade hon tvekat, det visste hon med sig själv.
Men var det ansvarskänslan, som gjorde det? Var det
icke snarare en naturlig reflexhandling inför
telegrammets maning? Ansvarskänsla? Vad skulle hon ha för
ansvarskänsla? Både far och mor hade velat, att hon
skulle resa till huvudstaden för att utbilda rösten hos
Bratt, som hade ett stort namn. Det var väl
ansvarskänsla att lyda sina föräldrars öppet uttalade
önskningar. Och ändå...
Sigrid satt fortfarande med pälskappan på sig. Hon
stirrade på den utbrunna brasans mäktiga glödhög. Det
var som ett miniatyrslott i aftonsol. Den brann och
flammade i böljande, röda vågor på murarna. Där voro
fönstren, som lyste eld, och där uppe stod tinnarna och
tornen med gråa skuggor mellan sig. Det var natten, som
kröp fram mellan taktegeln. Och vallgraven därnere var
redan svart med en och annan röd reflex. Där låg vind- ,
bryggan nere. Det lyste blod på dess ena kant. Där
tittade ett ansikte med kroknäsa och knävelborrar fram i
vaktrummet på sidan, och där stucko ett par slungor
fram sina mörka gap. Varför var vindbryggan öppen?
Vem väntade man på?
Slottet blev gråare, mörkare. Murarnas aftonglans
slocknade. Det var mycket tyst och stilla. Tinnarna fingo
spökaktigt grått över sig. Ett torn vacklade och stör-
2 Sigrid Pcrsdotter Sjurtrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
