- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
21

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att svara. Hon kände moderns hysteriska sätt att ta
saker och ting.

»Jag tror ni vill ta döden på mig också», mumlade
hennes nåd. »Vilken natt! Vilken natt! Jag har inte fått
en blund i mina ögon.»

Hon slöt ögonen trött. Sigrid gick fram till sängen
igen och satte sig på stolen bredvid. De båda
ljuslågorna fläktade för luftdraget. Mellan de tunga
silver-stakarna stod en parfymflaska och en puderask i emalj
med Bjurcronas vapen.

Sigrid satt och såg på modern. Den gamla känslan av
att aldrig veta, om modern spelade teater eller gav
verklighet, smög sig på henne. Modern var påfallande
vacker ehuru dragen något försvunno i fetma. Näsan var fint
böjd, pannan klar och hög, och ögonlocken voro stora och
kupiga, där de lågo slutna, ögonfransarna voro långa
och svarta, och håret, som hon icke löst upp för natten
utan ännu bibehöll i mörkbruna vågor, bildade en
verkligt vacker ram kring ansiktet. De få silverstråna här och
var klädde bara. Hon kunde gott likna en sovande
drottning. Det enda, som störde, var munnen. Den var bred,
och läpparna voro tjocka och röda.

Modern öppnade långsamt ögonlocken. En stund sågo
de på varandra.

»Du tycker visst jag ser förfärlig ut», sade modern till
sist. Hon strök tillbaka en hårlock vid örat. »Jag var
så trött, kära barn, att jag gick i säng utan att reda håret.»

När Sigrid icke svarade något, vaknade
moderskänslan.

»Du är trött själv kan jag se. Jag vet inte, om de gjort
i ordning ditt rum. Jag sade till, att de skulle elda hos
dig, men alla människor tappade huvudet, när de kom
hem med Per. Och jag orkade verkligen icke tänka på
allting. Du förlåter mig?»

Hon sträckte handen fram mot Sigrid, som böjde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free