- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
27

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förenat med stor möda. Till slut fann han på att vrida
en smula på huvudet för att få se vem som talade till
honom. Läpparna rörde sig.

»Stilla! Stilla!» varnade Eva. »Han hör visserligen inte
ännu vad vi säger, påstår doktorn, men han kan säga ett
och annat ord själv. Hör bara!»

Båda lutade sig fram över honom.

»Sigrid», sade han svagt. Det lät som det kom långt,
långt bortifrån.

»Ja, pappa, här är jag», sade Sigrid och tog hans hand.

Hans ögon sågo på henne utan att förstå. Han hade
ännu icke fullt återvänt till livet. Han var på gränsen
mellan två världar, den skuggfyllda och den solklara.
Medvetandet stapplade på kryckor mellan dem, sökte sig
fram halvblint.

Sigrid var djupt gripen. Så hade hon icke tänkt sig
återse fadern. Hon hade visserligen trott, att han skulle
bära svåra spår efter olyckan, men denna outsägliga
hjälplöshet var nä-stan värre. Den högreste och välbyggde
Per Bjurcrona, alltid med gungande kraft i hela gestalten
och med lysande klarblå ögon, hade förvandlats till ett
hjälplöst bylte, varur ett par stela porslinsögon stirrade.
De delar av ansiktet, som icke höljdes av det vita
bandaget, hade mist den praktfulla bronsfärgen, som alla på
trakten avundades Bjurcrona, och redan fått en
elfen-bensartad anstrykning, som skrämde Sigrid. Det var som
om allt blod lämnat den kraftfulle gestalten och det bara
fanns ett skört skal kvar, som kunde brista, falla in när
som helst. Till och med de starka händerna med sina
långa fingrar, som tyglat så många galna hästar, hade fått
något benrangelsartat över sig. Fet hade Per Bjurcrona
aldrig varit, men att en människa så hastigt kunde
förändra sig hade Sigrid aldrig trott. Hon mindes, att
modern skrivit något om att pappa varit dålig en tid för
flera månader tillbaka. Det kunde möjligen förklara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free