- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
34

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sakta smekte hans hand. Han höjde den och såg på den.
Så lät han den sjunka. Det syntes han ogillade dess
utseende, ty en stund senare lyfte han upp den andra och
tittade på den. Synen var tydligen lika bedrövlig. De
skulle aldrig tygla några hästar mer.

När Eva kom med konjaken och vattnet, sväljde han
det begärligt.

»Ge mig ett ägg! Jag är hungrig», tilläde han.

»Pappa skall inte äta något», sade doktorn.

»Jaså. Han sade det. Ge mig två ägg, Eva! Två
stekta! Kvickt!»

Eva log av förtjusning och skyndade ut.

»De där medicinmännen skall alltid vikta sig. Jag vet
bäst vad jag tål», förklarade han.

Per Bjurcrona var icke den, som lät någon annan
kommendera. Hade han varit böjligare i viljan, hade han
slutat som överste, kanske general, ty han hade klart
förstånd och hade gått igenom krigshögskolan med bästa
betygen. Men han förblev i tjänsten vad kamraterna
kallade »indisciplinär» och slöt i regementet så fort han blev
förbigången till majorbeställningen. Viljan var hans
styrka men också hans fördärv. Han hade svårt att
underordna sig och ta emot snubbor med detta olympiska
lugn, som är den bästa faktorn för att stiga högt på
samhällets något vingliga stege. Kamraterna skänkte honom
en gång vid en julfest på regementet en sked, urklippt i
tjockt papp, varpå regementets kvickaste officer präntat
den sköna livsmaximen »Tag skeden i vacker hand».

Per Bjurcrona lärde sig aldrig det. Hennes nåd
kallade det vildhet hos honom. Vad Sigrid beträffar, älskade
hon fadern med alla hans fel och alla hans förtjänster.
Hon hade icke heller hjärta att säga honom emot, när
Eva kom med det befallda och matade honom.

»Öppna! Här är hett som i en masugn», sade Per
Bjurcrona. Sigrid gick upp och slog upp båda fönstren. Pön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free