Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sköterskan fullgjort befallningen, kom en ny.
»Alla lämnar rummet här, utom fröken.»
Både Eva och sköterskan sågo litet villrådiga ut, men
Per Bjurcrona pekade mot dörren.
»Förstår ni inte?» frågade han.
Det var icke annat än att lyda.
»Sätt dig», sade han till Sigrid, när de blivit ensamma.
Sigrid satte sig. Hon började känna sig helt underlig
till mods. Hon kunde icke återhålla en rysning.
»Fryser du, så tag på dig min kappa. Den hänger i
garderoben.»
Sigrid gick mekaniskt bort och tog faderns
uniforms-kappa. På hans uppmaning tog hon den på sig riktigt.
»Så där ja, nu ser du ut som en äkta krigare»,
skämtade han. »Vi kan gott inbilla oss, att vi sitter vid
lägerelden, dit de släpat de sårade.»
Han gjorde ett kort uppehåll. Sedan kom det fast och
lugnt. »Jag har talat vid doktorn. Han ville icke gärna
ut med sanningen, men till slut lyckades jag ändå pressa
fram den.»
Hans ögon fingo åter det blanka uttryck, som Sigrid
iakttagit förut på kvällen. Hon skulle velat kasta sig
över honom, kyssa honom, skrika, men något av
stundande värre förlamade henne nästan. Hon drog kappan
tätare samman kring sig, sakta, sakta.
»Nu ska’ min flicka försöka vara tapper», uppmanade
han.
Hans ögon blvo lysande som förr.
»Jag skall dö», sade han lugnt. Det var ingen
förhä-velse i rösten. Icke sorg heller. Det var bara ett
konstaterande av ett oundvikligt faktum.
Sigrid blev alldeles stel. Något inom skrek nej! nej!
Du får inte, pappa! Du får inte! Men det kom aldrig
fram. Munnen bet sig samman i smärta, och tårarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
