- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
47

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

levde också under förfärliga förhållanden. Jag var i min
kraftigaste ålder ännu, och din mor var knappt
tillräk-nelig. Allt var slut mellan oss långt före detta. Så
träffade jag den andra, en fattig men hederlig flicka, absolut
hederlig. Hon hade plats inne i — nå, det kan vara
detsamma. Jag träffade henne ofta. Alltid hade jag ett eller
annat att göra i staden. Och så gick det som det gick.
Galet! Galet! Jag gjorde allt för att hjälpa henne. Gav
henne pengar och skaffade henne bästa skötsel, när det
kom så långt. Gudarna var grymma mot henne, mot mig,
mot barnet. Hon fick aldrig se gossen. Hon dog i
barnsängen. Hans liv gav henne döden.»

Per Bjurcrona kunde inte fortsätta. Hans röst hade
blivit så låg att Sigrid knappt kunde uppfatta vad han
sade. Alltsammans var dessutom så färfärligt att hon
nästan icke ville höra mer. Hon snyftade och skakade i
hela kroppen. Den mörka kappan skälvde.

Per Bjurcrona lade handen på den skälvande gestalten,
som knäböjde vid sängen.

»Nu är det sagt, barn. Jag vill icke be dig om
förlåtelse. Det kan jag icke. Många, många tusen gånger har
jag frågat mig, om min synd verkligen var så stor. Jag
har alltid frikänt mig själv, ty jag älskade verkligen
Maria, den lilla präktiga, fattiga Maria. Det är bara en,
som har rätt att anklaga mig, och det är hon. Hon gjorde
det aldrig, icke ens, när slutet nalkades. Hon bad mig
bara om en sak, och det var, att jag skulle ta hand om
barnet. Det var hennes sista ord. Det lovade jag, och
jag har hållit det orubbligt ända tills nu. Nu måste du
lova mig, Sigrid, att laga, att pojken får sitt understöd
som vanligt. Här i kuvertet ligger papper och adresser.
Han är inackorderad i Gränna hos hyggligt folk.
Pengar skickas genom advokat Torsell du vet. Han är den
enda människa förutom du, som nu känner till historien
om min stackars pojke. Matilda och jag har för längese-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free