- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
48

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan utsett Torsell till utredningsman i boet. Nu ber jag
dig under alla förhållanden — under alla förhållanden,
hör du det, Sigrid! — tillse, att Torsell skickar
understödet till Johan. Icke för att jag tror, att han tänker
krångla, men det är mänskligt att glömma. Och den
saken får inte glömmas! Icke på några villkor. Här i
kuvertet ligger kvittona på alla Torsells utbetalningar för
pojkens skull. Pojken själv vet icke annat än att han
är son av fosterföräldrarna i Gränna. Och folket, som
han är hos, säger ingenting. De kläder och föder honom
väl. Det vet jag. För några år sedan började han
skolan. Han lär ha gott huvud efter vad jag kan förstå av
brevet, som Torsell fick tillsammans med fotografien.
Här ligger också en bankbok. Det är Johans. Johan
Hansson, som han heter efter fosterföräldrarna. Den
är icke på så stort belopp. Tiotusen. Dem skall han ha,
när han blir myndig. Allt detta får du nu ta hand om,
Sigrid. Jag hoppas du icke vill vägra din gamle far den
tjänsten. Den sista kanske.»

Per Bjurcrona lade in alltsammans i kuvertet igen och
räckte det åt den förgråtna flickan, som fortfarande låg
kvar på knä vid sängen. Hon kysste hans kind, hans
händer och lovade, att hon skulle göra allt vad fadern
begärt.

»Lås nu igen kassaskåpet och ge mig nycklarna.»
Sigrid gjorde det.

»Och så låt mig få tala vid sköterskan, är du snäll.
Vid mamma skall jag tala i morgon bittida. Ja, icke om
detta, utan om gården. Gå nu och sov, barn. Och tack
för att du ville lyssna till mig och icke alldeles
fördömer mig.»

Det blev ännu ett rörande avsked mellan dem. Så gick
Sigrid. Hon var så förstörd att hon nätt och jämnt kunde
meddela sig med sköterskan, som ensam vaktade i hallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free