- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
53

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur tyckte du livet satt? Var det icke för trångt under
armarna ?»

»Du var så vacker, mamma. Det satt bra alltihop.»

»Gustaf Boström på Alby sade detsamma, men han var
visst icke riktigt tillräknelig. Jag vet inte heller vad du
köpt för slags Bourgogne, kära barn. Landshövdingen
rörde den inte. Men Gustaf drack för två, såg jag.»

»Hur skall jag kunna förstå mig på viner, mamma?
Jag tog vad handlarn bjöd mig.»

»Varför lät du inte mig välja?» hennes nåd satte sig
vid det lilla, inlagda runda bordet och tog fram
patiens-korten.

»Ja, men mamma ville icke ha någonting att göra med
alltsammans.»

Hennes nåds händer darrade en smula starkare än
vanligt, när hon blandade och började lägga ut »de fyrtio
martyrerna». Sigrid stod tyst och såg på henne. Det var
något så orimligt groteskt i scenen. Bordet var fint
inlagt, de patiensläggande händerna voro visserligen feta
men ändå förnäma, och ansiktet var fortfarande
drott-ningslikt, men den plisserade kamkoftan, som hennes nåd
redan tagit på, gav något nästan löjligt åt den oerhört
mäktiga figuren, som liknade en köksas. Briljantsmycket
i håret »hoppade ur», som Erik sagt en gång, när han
och Sigrid voro på teatern och sågo en liknande dam på
scenen.

»Jaså, jag ville inte det», sade hennes nåd, när hon
slutat att lägga upp korten på bordet och stod i begrepp
att börja flytta. »Vet du varför jag inte ville det då?»

Hon såg på dottern, som stod borta vid dörren.
Hennes ansikte blev mycket högtidligt.

»Jag hade min sorg», sade hon. »Men det tycks du inte
ha förstått, inte ens nu eftersom du förebrår mig, att jag
icke ville ha något att göra med alltsammans.»

»Ja, men mamma ..,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free