Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag begriper verkligen icke, barn, att du på en sådan
kväll som denna kan ha hjärta att förebrå din mor
någonting dylikt. Just nu, när han ligger ensam därborta och
du vet, att jag är så förstörd både till kropp och själ.
Jag hade verkligen väntat mig något annat av dig» —
hon torkade sina ögon med spetsnäsduken och började
flytta på korten. »Här sitter jag ensam en kväll som
denna och ingen bryr sig om mig. Icke ens min egen
dotter...»
Hon satte händerna med näsduken för ögonen och
började snyfta. När hon såg upp var dottern gången.
Hennes nåd blev så häpen att hon lade en hjärter sjua
på en ruter åtta.
»Nej, nu har jag då aldrig sett maken», mumlade hon.
»Vilka barn nu för tiden! Vilka barn! Ja, gå du! Gå
du!» sade hon sig.
Sigrid hade icke gått långt. Hon var kränkt i sitt
innersta. T rotset växte i henne, men det höll sig icke länge.
Som ovänner kunde de icke skiljas denna kväll, icke
denna. Det hade varit orätt mot honom därborta. Hon
betvingade sina upproriska känslor och gick tillbaka till
modern. Det hela slutade i frid och försoning.
Sigrid förstod dock, att hemvaron skulle bli allt annat
än angenäm, om hon beslutade sig för att stanna en tid
hos modern. Erik hade hon genast efter dödsfallet
telegrafiskt underrättat om, att hon tänkte stanna en tid på
Bjumäs och att hon skulle skriva längre fram. Några
dagar efteråt hade Erik telefonerat till henne och begärt
närmare upplysningar. Han hade varit mycket öm och
deltagande och frågat om han kunde hjälpa på något vis
samt bett henne skriva snart. Det hade hon lovat bara
begravningen var över. Visst skulle hon skriva.
Det var detta hon inbillade sig skola göra
begravnings-kvällen. Scenen med modern tog allt för mycket på henne.
De följande dagarna kom hon sig icke heller för. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
