- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
58

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon till den nya jungfrun Hilma, som förskrämd kom
uppstörtande och väntade sig snubbor för att hon dröjt.
Hon försvann genast nigande. Hennes nåd for omkring
i rummet så pass hennes fetma tillät, öppnade
byrålådorna och slängde saker hit och dit. Det var ett
begynnande oväder, som ännu icke koncentrerat sig utan nöjde
sig med att virvla upp här och där de föremål, som
kommo i vägen.

»Skall mamma fara ut?» frågade Sigrid.

»Ja, det skall jag!» ropade hennes nåd till svar. »Jag
skall veta något jag, också! Om jag så skall åka efter
svina.»

Sigrid kände, att nu var cyklonen snart färdig. Hon
drog sig undan utan att säga mer.

Om några tiotal minuter körde Magnusson fram med
kaleschen och de gamla, stelbenta vagnshästarna.

Hennes nåd fnyste, när hon kom ut på trappan och
fick se dem.

»Till Alby!» ropade hon.

Gustaf Boström på Alby hade slutat frukosten och
tänt sin vanliga Corona. Hans lilla, sjuåriga dotter Greta,
enda barnet, bad just att få ta en sug, som hon uttryckte
sig, men fadern höjde cigarren i vädret och försvarade
sig mot det våldsamma angreppet, som genast följde från
dotterns sida, genom att fegt och lumpet blåsa röken i
ansiktet på den lilla, modiga angriparen.

»Fy, vad du är stygg, pappa», protesterade hon och
hostade och skrattade om vartannat. Med en energi, som
hade varit värd ett bättre ändamål, äntrade hon faderns
knä och försökte få tag i hans arm med den lockande
cigarren. Det gick icke, men hon fick en kyss i stället,
en kyss från den skäggiga munnen, något som smakade
allt annat än bra, tillsatt som ömhetsbetygelsen var med
både hårstickande och tobaksdoft. Han var simpel nog
att trots hennes motstånd upprepa den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free