Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få slut på samtalet. Hon var bara rädd för att han
skulle glömma bort pengarna han talat om förut.
»Nej, nu måste jag fara», sade hon.
»Var nu icke för sträng mot Sigrid», varnade han.
»Tänk på att de unga har hetare blod än vi.»
»Ja, bara hon lämnar mig i fred med sitt kält om
pengar.»
»Det var sant! Det hade jag glömt bort. Hur mycket
behöver du?»
När hennes nåd dröjde med svaret, frågade han:
»Räcker fem tusen? Det är ungefär vad jag har inne.
Tur att jag fick från mejeriet i dag, annars hade du
fått ta en check, och det är alltid besvärligt.» Han gick
bort till skrivbordet och tog fram pengarna samt räckte
henne dem.
»Ah, kära Gustaf, det är alldeles för mycket.» Men
hon stoppade dem glatt i väskan och sade adjö.
»Vänta en smula», genmälte han. »Först ett kvitto,
min nådiga!»
Han log och satte sig ned för att fylla ut en kvittens.
Hennes nåd tyckte det var förfärligt futtigt av den rike
patron Gustaf Boström på Alby att komma med sådant,
men hon skrev med bibehållen sinnesnärvaro under
kvittensen.
»Så där ja, nu är allt bra, hoppas jag. Adjö, kära
Gustaf och tack för allt vad jag fått veta. Glöm icke
bort oss!»
Hon smålog hult mot honom. Han kände sig nästan
som om det varit han, som fått låna och icke hon. Han
bugade sig och kysste hennes hand. Hon slog ned
slöjan och gick. Han följde henne ända ut till kaleschen
och hjälpte henne upp. När hon for, tyckte han, att hon
egentligen förtjänat att åka efter de fina vagnshästarna
han köpt av Per.
Hennes nåd var lugn och värdig, när hon kom hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
