- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
71

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redda att i nästa stund krossa allt. Det var en pinsam
tystnad, ungefär som i en rättssal, när dödsdomen fallit.

Torsell fann sig till sist föranlåten att bryta den, men
just icke på något behagligt sätt.

»Nu vet visserligen varken patron Boström eller jag,
om det finns mera skulder. Innan tre månader gått kan
vi icke vara säkra. Kanske hennes nåd känner till om
det ännu finns några skulder, som icke kommit med här?»

Frågan var enkel och naturlig, men den hade en
egendomlig verkan. Hennes nåd reste sig långsamt och gick
ut.

»Jag kan icke — jag kan icke», stammade hon, »icke
nu...»

»Kanske fröken har reda på några?» fortsatte
häradshövdingen.

Gustaf Boström vände sig häftigt om. Den där Torsell
var ändå för obarmhärtig. Sigrid såg upp med en blick,
som kunnat röra sten. Hon var hemskt blek i sorgdräkten.

»Nej», sade hon stilla, såvida icke mamma...» Hon
erinrade sig med blygsel, att modern kommit hem med
pengar. Det kunde icke ha varit annat än Gustaf Boström
på Alby, som lånat henne dem. Varför fanns icke något
sådant lån upptaget? Hon hade särskilt suttit och lyssnat
efter det, därför att det plågat henne, att modern lånat.

Gustaf Boström gjorde ett hemligt tecken till henne.
Den lilla struntsumman på fem tusen hade ingenting att
säga. Och uppriktigt sagt har jag glömt bort den, viskade
han för sig själv.

Sigrid reste sig och gick fram till bordet, där Torsell
satt.

»Är det något fröken vill veta», sade han. Han hade
fått en viss respekt för henne redan förut på morgonen,
då de bland annat avhandlat penningsändningarna till den
där pojken i Gränna, som fröken uttryckte det. Det var
tydligt, att det fanns ruter i den flickan, det såg Torsell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free