- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
74

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stå, att sälja Bjurnäs. Alltid kan ni få så mycket, att ni
kan dra er fram, ty som du redan hört, tror jag icke
mycket på Torsells värdering. Att arrendera ut egendomen
är vanskligt. Arrendatorerna suger bara ut jorden. Hade
jag själv möjligheter att ta mera på mig, skulle jag icke
tveka, men Alby ger mig tillräckligt att sköta.»

Han var tydligen uppbragt på sig själv över att icke
kunna åtaga sig Bjumäs. Likaså tyckte han nog, att han
varit för frispråkig mot Sigrid, när han såg hur hon
sviktade under hans ord.

»Nu skall vi icke tänka mer på det här i kväll», sade
han med sin fryntliga älskvärdhet. »Nu går vi och lägger
oss och sover på saken. Både Torsell och jag har legat
i hela dagen och behöver sannerligen vila oss. Vi reser
icke förrän elva i morgon förmiddag, så vi har tid att
tala ut. Någon brådska med att sälja är det inte.
Ingenting står för livet. Gustaf Boström på Alby skall icke
svika Per Bjurcronas efterlevande.»

Det lät storlåtigt, och Torsell drog till med ett
sar-doniskt leende, som ingen av de andra såg.

»Allt reder sig nog, Sigrid», fortsatte Gustaf Boström
och klappade henne på axeln. »Det gäller bara att hålla
humöret uppe hos dig själv och hos mamma. Och lita
på mig!»

Sigrid sträckte fram handen mot honom och såg på
honom varmt. Något så vackert som den blicken hade
Gustaf Boström icke sett på länge. Det var fullkomlig
tillbedjan i den.

»Tack, farbror, det vet jag.»

Hon tog godnatt och gick, men hennes huvud var sänkt
som under en tung börda. Hon gick direkt till modern
för att säga godnatt och kanske också med en halvt
omedveten längtan att få tala, gråta ut, men när hon kom in
och såg modern sitta med de fyrtio martyrerna igen, un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free