Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid frukostbordet följande morgon saknades hennes
nåd. Hon lät hälsa och tacka för vad herrarna gjort
men kunde inte infinna sig på grund av huvudvärk.
Sigrid däremot mötte, men var blek och stilla. Det
talades fortfarande en massa siffror, och man skildes åt
utan att ha fattat något avgörande beslut. Gustaf
Boström lovade att komma över igen så snart han fick tid
och tala vidare om saken. Hans sista uppmaning till
Sigrid var att icke betala annat än vad som var
nödvändigt samt att tillsvidare låta inställa alla reparationer.
Han blev därför mycket förvånad, när han några dagar
efteråt fick se Sigrid komma farande på Freja som en
valkyria. Hon red gammalmodigt i damsadel, och den
korta, svarta ridklänningen formade sig bra kring den
smärta figuren. Patron Boström stod själv borta vid
längan och övervakade spannmålsuppmätning.
»Jag tror hon är tokig!» utbrast han. »Ta den där
skengalna märrn!»
Han viftade med hatten för att visa var han var.
Sigrid svängde genast av. Hon red som en husar. Per
Bjurcrona hade alltid hållit styvt på att dottern skulle
lära sig rida ordentligt.
»Vad i Herrans namn tänker du på, Sigrid, som ger
dig ut på den där japanska smällaren?»
Han tog med stark hand Freja i tygeln.
»Såja, flickan», medlade han, när Freja fnyste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
