Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sig i garderoben under Sigrids bortovaro och såg
förstklassig ut; de koketta stövlarna skeno lång väg;
den lågkulliga hatten satt käckt på det kastanjebruna
håret och det breda kräppbandet kring armen markerade
elegant sorgen.
Gustaf Boström kände sig underlig i hjärtat. Det vore
en mor för Greta det!
»Du tycks ha svårt att komma fram med det», sade
han, när hon icke sade något. »Freja stöter kanske, så
du fått hjärtat i halsgropen?» skämtade han.
Hjon var fullständigt oemottaglig för den lilla
roligheten. De mörkblå ögonen sågo lika tunga ut och
munnen höll sig fast sammanpressad.
Gustaf Boström kände allvarstrycket och kastade
mössan i soffan.
»Sätt dig!» kommenderade han. »Är det något, som
har hänt?» frågade han.
»Nej», sade hon. Hon talade ansträngt och
besvärligt. Så satte hon sig.
»Säg mig, farbror, allvarligt, är det svårt att sköta
lantbruk ?»
Gustaf Boström måste sätta sig. Frågan var alldeles
oväntad. Han trodde, att hennes nåd hade fått slag,
inspektorn givit sig av, ladugården brunnit eller någon
liknande nyhet från Bjumäs. Men om det var svårt att
sköta lantbruk?
»Det beror på vad du menar med svårt, kära Sigrid.
Jag tror det är lättare att spela piano eller sjunga.
Varför frågar du det?» Han makade emmastolen en smula
närmare henne. »Tänker du bli lantbrukare kanske?»
Frågan gnäggades fram. Han tyckte det lät så absurt.
Han kunde icke låta bli att småskratta, medan han strök
sina präktiga, röda mustascher.
»Jag vet knappt vad jag tänker», svarade Sigrid. »Du
sade härom dagen, att vi kunde undvika att sälja Bjur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
