Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagan. Lovsång över goda år och klagan över dåliga,
dock med den skillnaden, att farbror Gustaf visst älskade
lantbruket även när säden frös bort för honom. Älska
jorden, hade han sagt. Hur kunde man älska jorden?
Det var vackert med blommor och grönt och böljande
rågfält. Det var också vackert, rent av förtjusande, när
solen gick ned bakom Sållerydsskogarna och sjön låg
som en spegel. Men älska den? För att älska måste
föremålet vara en mänsklig varelse och icke en död jord,
där det bodde maskar i det svarta under all den fagra
ytan. Älska!
Sigrid hade velat sträcka armarna mot himlen, när
hon tänkte på det. Lyckligtvis skakade Freja på huvudet
ogillande, när Sigrid höjde armarna ett stycke på väg
mot det blå. Freja tyckte visst, att det var skönt att
få gå i lugn och ro och nafsa till sig litet friskt gräs
här och litet nyutsprunget löv där. Ibland frustade hon
till eller klippte med öronen, lyssnade inåt skogen, men
annars tycktes hon trivas gott.
Vad skulle Erik säga om alltsammans? Ville han
vänta ett år eller två, tills allt hann ordnas på Bjurnäs?
Omöjligt! Han hade ofta förklarat, att så fort han
fick sin praktik i gång skulle de gifta sig. Icke en dag
tänkte han vänta. Livet är kort, den som vill ha något
med av det får skynda sig, var hans valspråk. De hade
redan tillsammans en gång varit och sett på en våning,
bara för skämts skull, men ändå ...
Sigrid red drömmande fram. Solskenet sipprade
genom träden. De nyutslagna björkarnas hängen sågo
ut som guldregn, där solen föll på, och tallama buro
små ansatser till knopp. Sadelgj orden knarrade.
Insekter surrade. Långt borta i skogen hördes det korta,
skarpa ljudet av någon, som högg.
Sigrid drog djupt efter andan. Långt ned, ända ned
i hennes hjärta var det någonting, som längtade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
