- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
85

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kaos. Ingenting hade samlat sig till en kärna att hålla
fast vid. Allt flöt simmande omkring. Det fanns icke
en plats, där hon kunde sätta sin fot med känsla av att
ha fast mark under fotterna. Hon visste icke om
modern ville, att hon skulle stanna på Bjumäs eller icke.
Modern ville troligen bara ett — vara i fred. Hon tålde
icke sinnesrörelser. Hennes hjärta var klent, hade
doktorn sagt.

Vad skall jag göra? frågade sig Sigrid.

I brist på annat beslut hejdade hon Freja vid en sten
och satte sig upp. Klockan borde snart vara tolv. Solen
stod högt. Det var tid att ge sig av hem. Hon visste
icke riktigt var hon var. I sina drömmerier hade hon
slagit in på skogsstigar hon icke kände. Hon fick bättre
fart på Freja och litade på att stoet skulle hitta hem
till gården. Trakten bliv vildare och ödsligare, granarna
stodo mossiga och mer lavbehängda. Där lågo väldiga
granitblock med repor se’n istiden, sådana, som fadern
många gånger visat henne på under deras ensamma ritter
genom skogarna.

Jag måste vara i närheten av Vargtorp, tänkte hon.
Men då skall här finnas en rävgryt. Hon tittade sig
omkring men fick icke syn på något. Det var
märkvärdigt. Hon mindes så väl att fadern och hon skjutit
en räv där för två år sedan, en ful, gammal räv, som
brukade vara nere på gården och skatta hönshuset.

Ja, det var den tiden! Då hade fadern varit glad och
frisk och de hade ridit som galningar hem, han med
rävsvansen i hatten jagande förut på Svarten och
uppmanande henne att ta honom. Det var något till roligt.

Nu låg han ensam och kall i sin kista.

Det skymde för hennes ögon. Hon skyndade på Freja
ännu mer. Det gick i kort trav framåt skogsstigen.
Plötsligt kom hon ut på en barbränd sluttning med svarta,
kolnade stubbar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free