Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den som tiger, samtycker», avgjorde Gustaf Boström.
Han reste sig och såg på klockan.
»Nej, mina damer, nu måste jag ge mig av. Jag väntar
veterinären. Han skall titta på ett av kokreaturen. Hon
ser ut att tänka kasta. Vi är således överens. Redan i
morgon kommer jag med rättarn och ger inspektorn
respass. Han kan vara glad, att han kommer undan så
billigt.»
»Ring, Sigrid, och säg till, att man spänner för åt
farbror», uppmanade hennes nåd.
Sigrid lade ifrån sig handarbetet och steg upp.
»Behövs icke. Jag sade till Axelson, att han skulle
hålla sig klar halv sju», sade Gustaf Boström.
De följde honom ut på trappan. Kvällssolen föll i en
bred strimma mellan huvudbyggnaden och
inspektors-flygeln över sandplanen ända fram till trappan. Där höll
redan patron Boströms kusk med droskan förspänd.
»Men Gustaf!» Hennes nåd, som först trädde ut, måste
gripa tag i ledstången. Vad menade han? Vad hade han
gjort med hennes hästar?
»Vad är det?» Gustaf Boström log gott i solskenet.
»Känner du inte igen dina hästar?» frågade han. »Dina
egna?»
»Jo, men varför har du kuperat dem så förskräckligt.»
»Det är fint, hennes nåd!»
Gustaf Boström log fryntligt, tog farväl och steg upp
i droskan.
»I morgon är jag tillbaka med rättaren», ropade han
till avsked. Så bar det i väg nedåt alléen.
Hennes nåd tryckte handen mot hjärtat och gick in
utan ett ord till dottern. Gustaf Boström var allt annat
än förtjusande.
Sigrid drev ned i parken.
Domen hade således fallit. Hur skulle hon nu kunna
säga modem sanningen? Det var omöjligt. Varför hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
