- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
106

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

metriska ränderna. På var sin sida om alléen stodo två
jättestora, flata, gröna skålar med blommor i.

När ingen kom, trädde Erik in. Han beundrade den
tunga ekdörren med de massiva beslagen i järn och det
väldiga låset. I nyckelhålet på insidan satt en stor nyckel.

Erik såg på dörrarna i den runda hallen och på
trappan, som ledde upp till övre våningen. En mycket nött,
röd matta fasthållen av skinande, blanka mässingsstänger,
täckte trappstegen. Luften var underligt unken och kylig
trots värmen ute. Det luktade källare. De båda
riddar-rustningarna borta i nischerna sågo icke värst fina ut.
Vilket valv, vilka fönsternischer! Fullständigt
fästnings-lika. Och tegelgolv runt muren.

En dörr mellan riddarrustningarna öppnades. En
grå-hårig tjänarinna kom ut och frågade, vem som söktes.

Erik lämnade sitt visitkort och bad att få tala vid
fröken Sigrid Bjurcrona.

»Fröken är ute, men kommer strax in igen. Hon är
bara över i ladugården. Var så god och stig upp.»

Han gick före uppför trappan och tjänarinnan efter.

»Hennes nåd är icke uppstigen ännu», sade hon.

Erik hade ingenting att svara på detta, men han tänkte
i sitt stilla sinne — jaså, hon kallas hennes nåd.

Eva hade visat honom in i biblioteket. Där lämnade
hon honom, i det hon lovade, att hon genast skulle säga
till fröken så fort denna kom. Han tackade och sade, att
det visst icke var någon brådska.

Erik såg sig omkring i rummet. Han hade svårt att
förstå varför den gamla hade kallat det för biblioteket,
när hon bett honom stiga in. Det fanns visserligen ett
par gamla ekbokskåp med gröna gardiner bakom
glasfönstren och några bekväma stolar i något slags
bondre-nässans, men av böcker syntes icke ett spår. Troligen
stodo de instängda bakom glasrutorna och gardinerna.
En stor, gammal jordglob i urblekta färger och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free