- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
111

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rätt att leva ditt eget liv, en rätt, som ingen kan ta ifrån
dig. Du skriver, att du måste stanna hos din mor?
Varför måste du? Det enda måste, som du behöver lyda,
sitter i ditt eget hjärta. Är ditt hjärta mer bundet vid
din mor än vid mig, så säg ut! Då förstår jag det och
skall vänta ett, två, ja flera år, om du vill, tills din
kärlek till mig blivit starkare än den till din mor. Det måste
den enligt naturens eviga och orubbiga lag bli. Jag skall
vänta. Det lovar jag tills din sorgetid gått ut. Jag kan
gott vara ensam ännu några år. Jag är van att vara
ensam i livet. Jag har aldrig haft någon far att sörja eller
mor att trösta.»

Den bittra klangen skrämde henne. Genom en
naturlig idéförbindelse kom hon att tänka på Johan, på faderns
oäkta son nere i Gränna. Vad livet var svårt! Andras
gärningar, andras synder. Det var gränslöst synd om
Erik, men det var även synd om Johan. Det var synd om
alla, alla, henne själv också.

Hon ville så gärna försvara sig och sitt handlingssätt
mot honom. Det var svårt att blotta allt. Johan kunde
hon absolut icke tala om. Det var faderns och hennes
hemlighet, som ingen människa någonsin skulle få blicka
in i. Men varför skulle hon icke kunna tala om
förhållandena på Bjurnäs för honom? Det var ingenting att
behöva skämmas för. Den ekonomiska ställningen var en
olycka, medan däremot det andra var ett brott, en skam.
Något måste sägas nu, sägas snart, innan han gick ifrån
henne. Han hade rest sig och gått bort till andra sidan
av lusthuset och vände ryggen mot henne. Grät han?

»Erik», viskade hon. Han rörde sig icke.

»Jag skall — jag skall säga dig allt. Innan pappa dog,
talade han om för mig, att vi voro nästan ruinerade.»

Erik såg sig om över axeln. Så vände han sig sakta
om mot henne och gick fram till henne. Hon såg upp
mot honom. Underligt, det tycktes nästan som om un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free