- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
119

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men så behärskade han sig, bockade, tog sin hatt och gick
ut ur lusthuset.

Hon såg honom gå nedför den lilla backen till lusthuset.
Han var klädd i grå sommaröverrock och svart, rund
hatt. Det låg något bestämt, beslutsamt i figuren. Han
var av medelhöjd med påfallande breda axlar, och han
gick långsamt och säkert nedför gången utan att se sig
om.

Sorgen steg och steg i hennes hjärta. Hon böjde sig
framåt som om hon velat ropa honom tillbaka, hålla
honom kvar. Armarna lyfte sig sakta, och det började rycka
kring hennes mun. Alltefter han gick nedåt den långa
gången, krympte han liksom och blev mindre. Nu togo
fruktträden bort hans huvud, hans kropp och han blev borta.
Då skyndade hon ut ur lusthuset och efter honom.

Han hade stannat hos trädgårdsmästaren. Där fann hon
honom. Han växlade några likgiltiga ord om blommor
med mannen, så sade han till henne:

»Jag undrar, om jag kan få skjuts?»

Det slog henne, att han talade indirekt. Icke du. Icke
Sigrid. Hon var redan en främmande person för honom.

»Skall du icke hälsa på mamma?» frågade hon.

»Jo, naturligtvis, om det är nödvändigt.»

Det strömmade kyla från honom. De gingo
stillatigande uppåt gården. Det var som om det icke längre
fanns någon förbindelse mellan dem. Bandet var
avslitet.

Hans sinne var fullt av bitterhet, av sårad fåfänga, av
agg och av självrannsakan. Den resan kunde han ha
besparat sig. Den viljan kunde icke besegras. Hon kröp
bakom sin hemlighet. Hon skulle få vara där. Han var
icke den, som ville bryta sig in i andras själar. Hon skulle
få ha sin hemlighet i fred. Det var säkert ingenting att
stå efter. Hon var envis, det var hela saken. Envis och
släktgalen. Det var alla av så kallat blått blod. Blått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free