- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
122

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle de säga? Hur skulle de förklara, att han —. De
hunno icke mera.

Eva kom ut, slog upp salongsdörrarna och neg.
Hennes nåd satt vid fönstret med ansiktet i dess bästa
profil och låtsades läsa tidningen. Solen lyste på
blomsterbordet framför henne med de allra skönaste blommor, som
trädgårdsmästaren kunnat uppdriva på en halvtimme. Det
hela bildade en mycket vacker tavla. En förnäm, fin och
solvarm tavla trots den svarta sorgklänningen. Eva hade
genast de båda unga gått ut i trädgården inrapporterat, att
det kommit en herre, som sökte fröken. Han hade varit
doktor, ty det hade stått på kortet, som fröken fått. Det
blev ett kort förhör om hur han såg ut och hur han var
klädd, varefter hennes nåd drog den något förhastade
slutledningen att det var någon, som hade kommit i affärer,
eftersom Sigrid och han genast gått ut. I alla händelser
gällde det att upprätthålla släktens anseende. Troligen
kom Sigrid tillbaka med honom.

När Sigrid skyndade fram med sitt vanliga — god
morgon, kära mamma! — lade hennes nåd ned tidningen
mellan blommorna och såg med sympatisk välvilja på den
unge mannen.

»Får jag lov att presentera», sade Sigrid, »doktor
Lindstål, en god vän från Stockholm», tilläde hon förklarande.
»Min mor.»

»Välkommen, doktor!» Hennes nåd lyfte handen, där
hon satt, nådigt upp mot den bugande doktorn för att han
skulle få tillfälle att kyssa den. Erik försakade
erbjudandet, men tryckte den smala, långa handen hårt,
alldeles för hårt efter hennes nåds förmenande. Han var
absolut ingen fin man.

Hon gjorde en gest åt stolen bredvid. Erik måste sätta
sig. Puh! Vad hon spelar förnäm, tänkte han men aktade
sig för att säga det. Jaså, det var Sigrids mamma? Många
likheter funnos icke mellan dem. Och vad hon såg in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free