- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
124

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mitt hjärta är icke så starkt, skall jag säga doktorn.
Det tål icke vid många sorger. Men nu har Sigrid lovat,
att hon skall stanna hos mig. Det är synd om henne, det
förstår jag, men när hon själv vill... Stockholmslivet
bjuder på många nöjen. Både Per — min salig man,
upplyste hon — och jag hade tänkt, att Sigrid skulle få
utbilda sin röst hos Bratt — han lär vara så bra, säger
man — prinsessan Maria sjöng ju hos honom en tid —
men så kom detta — ja, doktorn förstår. Alla ens planer
ramlar. Man får vara tacksam ändå, så länge man själv
får leva.»

Hennes nåd berörde ögonen lätt med spetsnäsduken.

»Här sitter jag och talar om mina sorger. Det var icke
meningen. Hur har ni det i Stockholm, doktor
Lindstål. Det var längesedan jag var där, och Sigrid är
numera alltid så förbehållsam. Ger de goda saker på
Operan ?»

Doktor Lindstål svarade så gott han kunde. Det blev
de vanliga ytkonturerna av en stad, som man icke är född
i. Det konventionella samtalet varade icke länge. Efter
en kort stund anmälde Eva, att skjutsen var framme.

Erik reste sig.

»Skall doktorn resa? Det var verkligen tråkigt? Jag
hade just glatt mig att få höra litet mer om Stockholm.»

Erik bockade sig korrekt.

»Får vi icke heller bjuda på något?» frågade hennes
nåd. »Kanske Sigrid redan ... ?» Hon såg på dottern.

Sigrid rodnade till. Tänk, att det hade hon alldeles
glömt bort. Icke det allra ringaste hade han fått. Vad
hade hon tänkt på?

»Jo, det är en skön gästfrihet du utövar mot dina goda
vänner», skämtade hennes nåd och höjde pekfingret
varnande. »Det är bäst jag själv ...» Hon reste sin tunga
kropp med möda.

»Vad behagar doktorn?» frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free