- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
133

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kcts förtroende, minskades klagomålen mot honom. De
måste erkänna, att han var en duktig karl, som kunde
sin sak. Litet hårdhänt var han, men det förlät man
snart. Men varför skulle fröken fara omkring på det
där viset och lukta på allt? Kunde hon inte liksom
hennes nåd hålla sig på herrgården? Ingenstädes var man
säker för henne. Hon kunde helt oväntat dyka upp i
ladugården och be att få se på mjölktabellerna eller gå
fram och känna på gröpet. Hon skulle vara med och
se korna kalva. Liksom det skulle vara något att se!
Outtröttlig var hon. Uppe i tornkammaren, där hon
envisades att bo kvar — det hade Eva talt om — brann
det ljus till långt in på natten. Hon var underlig!

Sigrid kände denna folkets i övrigt väl dolda ovilja.
Hon brydde sig icke om det. Hon hade jämt och samt
en aggande oro i sig de första åren, sedan hon brutit
med Erik. Hon sökte döva den med arbete. Det var
därför hon slet som hon gjorde. Glad var hon
naturligtvis, när det började visa sig fullt klart, att de icke
behövde sälja Bjurnäs. Farbror Gustafs kalkyler hade
visserligen icke slagit in fullständigt, men tack vare hans
anvisningar kom man så långt att räntorna på
inteckningarna kunde erläggas i rätt tid, skulderna avbetalas
enligt en bestämd plan och allt hållas gående. Det gav
Sigrid en viss tröst. Det hände dock ännu ofta, att hon
plötsligt återföll i det allra tyngsta svårmod. Då tänkte
hon än på självmord, än på att lämna alltsamman och
resa till Stockholm för att söka upp Erik. En gång
hade det till och med gått så långt att hon packat
handväskan en natt och bestämt sig för att resa upp till
huvudstaden för att hälsa på.

Det var en vinternatt, och snöstormen rasade utanför.
Klockan kunde kanske vara bortåt elva, allt var
packat. Hon hade förberett modern på att hon måste i en
viktig affär resa upp till Stockholm nästa dag. Beslutet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free