- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
137

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Omöjligt. Det måste ske i morgon. Går det icke med
släde, rider jag.»

Sigrid stod mitt under hänglampan i taket, när hon
sade det. Modern reste sig tungt upp ur stolen framför
kakelugnen. Hon såg på dottern. Det var Per upp i
dagen, livs levande. Samma lysande blå ögon, samma
skimmer omkring dragen, stordådsdraget, som hennes
nåd en gång i beundran kallat det. Rak stod hon där,
flickan. Det mörkbruna hårets slingor hade löst sig av
storm och väta och hängde nedåt kinden. Hon strök
det otåligt åt sidan. Men hennes ögon och mun liksom
logo.

»Som du vill, kära barn», sade hennes nåd och skakade
på sitt gråa huvud. »Godnatt!»

Hon gjorde sig beredd att gå ensam in till sig som
vanligt, men Sigrid bjöd henne armen till stöd.

»Vilket väder! Vilket väder!» klagade hennes nåd,
medan de passerade rummen för att komma till
sängkammaren. »Att du törs ligga däruppe i tornet en sådan
natt som denna! Det låter som det skulle blåsa ned.»

Sigrid gick upp till sig, packade och sov gott. Det var
härligt att höra stormen. Den ropade på henne. Ut! Ut!

Nästa morgon var beslutet borta. Det blev ingen resa
av. Hon skyllde på snön, när modern frågade, varför
hon icke rest.

»Det var förståndigt, kära barn», sade hennes nåd. »Det
står väl icke för livet med den där affären. Du kan fara
en annan gång.»

Sigrid nickade till svar.

Det blev aldrig någon annan gång. Vad det var, som
dödade hennes beslut den morgonen, när hon steg upp,
blev hon aldrig klok på. Hon hade visserligen rotat i
sina lådor, strax hon kom upp, för att hitta handväskan
och hade då funnit både det bruna kuvertet och Johans
porträtt, som hon gömt i nedersta lådan i byrån för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free