Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För reparationerna på godset hade fröken till slut fått
rättare Gustafssons förlåtelse. Värre blev det, när hon
nödvändigt ville anlägga ett stort, modernt hönseri på
gården med äggkläckningsmaskiner och dylikt.
Rättaren, som tyckte att hönsen fullgjorde sina skyldigheter
bättre än maskiner, stred emot i det längsta. Sigrid drev
sin vilja igenom. Allra värst var det, när fröken
bestämde, att nya varmbänkar skulle anläggas längs den stora
granhäcken mot söder, där solen riktigt kunde bränna
på framåt februari, mars.
Det skulle vara roligt att veta, vem som skulle sköta
allt det där, menade rättaren. Hönsen skötte sig själva,
men kläckningsmaskinerna och bänkarna? Man skall
icke ta sig vatten över huvudet, fröken! Ännu mindre
kläckningsmaskiner och varmbänkar.
Vem som skulle sköta dem? frågade Sigrid. Hon själv,
naturligtvis. Hon hade ingenting annat att göra.
Jaha, allt det där var gott och väl, men var skulle
pengarna tas ifrån till allt vad fröken ville ha infört på
Bjurnäs? Sigrid svarade ingenting härpå, utan gav en
mycket snäv befallning, att varmbänkarna genast skulle
göras i ordning. Bräder hade man hemma, och gödsel
fanns det gott om.
»Ja, men fönstren och glasen, fröken lilla? Även om
vi kan låta laga de gamla fönsterramarna och spröjsarna,
kan vi icke göra glas själva. Såvida vi icke skall anlägga
ett glasbruk här också med detsamma.»
Fröken kunde icke låta bli att skratta. En annan än
hon skulle blivit ond över att bli kallad fröken lilla. Hon
förstod honom. Han menade det bästa. Att spara.
»Alltid blir det någon råd, Gustafsson. Man skall aldrig
förtvivla.»
Jaså, det låter så nu! Man skall aldrig förtvivla. Det
var annat än i början, då fröken ofta sade till honom:
»Ja, men Gustafsson, det här är rent förtvivlat!» Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
