Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hitta huset. Hon behövde bara fråga efter Hanssons.
Trädgårdsmästare Hansson.
I början av färden tog Sigrid det hett. Hon satt i
sadeln till långt fram på förmiddagen och steg till häst
i solnedgången. Hon älskade att rida på natten. Dels
var det icke så varmt, dels var det mer poesi att trava
fram i den bleka natten. Någon fara var det icke. En
dum landsvägsstrykare gjorde en gång ett försök att
hugga Freja i betslet, men Freja nafsade till så vilt efter
honom att karlen gick baklänges i diket av förfäran.
Det var en härlig känsla att vara fri. Hon kände
sig som en lyckoriddare — åt, hur hon mindes Harald
Molanders lyckoriddare! Alldeles så hade hon det. Inget
tak över sig annat än himlens. Inga väggar andra än
skogens. Så red hon glad och fröjdefull att finna huset,
där faderns son Johan bodde.
Vättern hedrade sig efter solnedgångarna och på
förnatten. Den kunde ligga skimrande i guld och blod, i
opal och i metall. Färgerna kunde gå och komma på den
ofantliga vattenspegeln som färgerna på stålet, när
smeden hemma på Bjurnäs härdade. Sigrid kunde hålla
långa stunder ibland med Freja bara för att njuta av
färgspelet. Vackrast blev det, när hon kom nedåt
Gränna-trakten, och Visingsö låg sagoartad därute.
Det var tidigt på morgonsidan. Solen hade nyss stått
upp. Dess strålar jagade som guldpilar genom luften
för att klyva morgondimmorna, som ruvade över vattnet.
Vinden kom och hjälpte solen. Det susade i träden och
sjöng i skogen. Fläkta i sidorna, kluvna av guldpilarnas
regn började dimmorna rulla ut över sjön. Mitt i
stannade de i ett allt tätare töcken. Här ville de icke släppa,
här dolde de något i sina dunster. Tätare och tätare
blevo de där. De bildade en mörkblå kontur, lik ett
moln, som simmade i sjön. Det var trolskt. Framom
och bakom det mörkblå, långa molnet glittrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
