- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
153

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade aldrig varit intresserad av politik, och hon
kunde nätt och jämnt fatta, att farbror Gustaf blev så
entusiastisk till sist i telefon, att han förklarade, att han
skulle ta mig fan gå med själv om det knep.

»Gör framför allt inga utbetalningar, barn! Vi får
säkert moratorium.»

Sigrid visste knappt vad moratorium var. Kriget var
naturligtvis förfärligt. Kanske Sverige också kom med.
Så mycket läste hon tidningarnas politiska betraktelser,
att hon visste, att det var oroligt ute i Europa, men
därifrån och till krig ...

Hon underrättade genast modem. Denna blev först
alldeles utom sig och började tala om att sätta Bjurnäs
i försvarstillstånd och ladda kaptens alla gevär.

»Har vi mat hemma, kära barn? Jag vet hur det är.
Ingen har läst så mycket som jag om krig. Staten tar
allt, och resten tar fienden.»

Sigrid tyckte, att fienden borde ha svårt för att ta
resten, men sade ingenting utan försökte trösta modern.

»Vi kommer med! Du skall se vi kommer med!»
ropade hennes nåd. »Och Per som är död! Inte en karl
i hela huset. Vem vet vad folkel kan ta sig till!»

Hon eggade upp sig själv till den grad, att Sigrid
måste ge henne nervdroppar för att få henne att lugna
sig. Hon försäkrade modern, att det icke var något
farligt och att det var långt bort från dem som man
krigade. Då började hennes nåd tala storpolitik om
Tyskland och Frankrike och Ryssland.

Sigrid hörde på tåligt. Hon var mest rädd för att
moderns hjärta skulle ta skada. Det var tillräckligt svagt
förut, och doktorn hade sagt, att hon skulle skonas från
alla upprörda händelser. Sigrid ångrade att hon sagt
något och bad också modern förlåta det.

»Kära barn, det var bra, så jag kan hinna ordna för
oss. Det skulle bara fattats, att jag suttit här och icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free