- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
166

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Där fick hon, tänkte han, för handpåläggning och
de underbara ögonen.

»Det är pojken det gäller, uteslutande pojken och hans
framtid. Människoödet skapas i det hem man lever i som
barn», tilläde han.

»Och häradshövdingen anser, att Bjumäs icke är gott
nog för honom?» Hon gick fram till skrivbordet. De
stodo på var sin sida om bordet och betraktade varandra,
hon med ett småleende på läpparna och han med grym,
hård mun.

»Jag känner icke Bjumäs», sade han. »Hanssons
känner jag. Det är hyggligt folk, som säkert icke begår
några småsaker eller kollrar bort pojken.»

»Men det skall jag göra, menar ni?»

»Det har jag icke sagt.»

»Ni tänker det.» Hon var envis och ville icke ge tappt.

»Även om jag gjorde det — änse’n? Jag vet, att
fröken har blivit en annan människa än när ni var uppe i
Stockholm och roade er. Jag vet också, att ni arbetar
och sliter som en hel karl för att hålla gården uppe. Ni
har min beundran och min aktning, fröken! En annan
sak är, om ni förstår er på att uppfostra en oäkta pojke
till att bli äkta, äkta i ord och handling, i tanke och
gärning. En riktig mor fostrar sitt barn i kärlek, i
uppoffring. Hur skulle jag kunna veta, om ni kan offra er så
mycket som behövs för en pojke? Om ni över huvud
taget kan offra er?»

Sigrids ögon sågo på honom stora och blanka. Hon
stödde sig tungt mot bordet.

»Nej, huru skulle ni kunna det?» frågade hon sakta
och såg oavvänt på honom.

»Fru Hansson har alltsedan hon fick gossen, och
betänk, att gossen endast var några månader gammal, när
hon tog honom, på det mest uppoffrande vis skött
gossen. Jag kan lugnt säga, att hans egen mor kunde icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free