Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fosterbarn, en kvickhet, som väckte Gretas vildaste
jubel och gav anledning till stora famnen och massor med
varma kyssar till både fosterbarnet och den eventuella
mamman.
»Då får jag följa med! Då får jag följa med till
Bjur-näs!» skrek Greta förtjust. »Så skall vi riktigt hålla efter
pappa!»
På Alby var inget allvarligt förstående för
fosterbarns-frågan att vinna. Sigrid beslöt att handla på eget ansvar,
sedan fick farbror Gustaf säga vad han ville. En dag i
december for hon.
Det blev ingen lyckoriddarefärd på Freja till Gränna
den gången. Hon tog prosaiskt järnväg ned till
Jönköping och därefter bil fram. Vättern var i vresigt
humör över den dåliga behandling blåsten bestod. Sjön
spottade och fradgade i vita brott på de korta, höga
vågorna. Det var isande kallt i bilen. När de närmade sig
Gränna, tittade Sigrid efter Visingsö. Den var borta,
försvunnen. Allt var bara dimma därute. Sagan var slut.
Fru Hansson blev icke litet förvånad, när mannen
underrättade henne, att det var en fin dam därute, som sökte
henne. Johan, som varit och tittat i nyckelhålet,
försäkrade, att han kände igen henne. Det var den där
damen, som varit så konstigt klädd och som fått rosorna.
Fru Hansson var allt annat än glad att behöva lämna
det varma köket, där hon satt och stoppade strumpor.
Hon gick ut i det yttersta rummet, salen som den
kallades, ehuru man aldrig åt där. Hon hade onda aningar,
och giktsmärtorna gjorde icke ansiktet välvilligare, när
hon kom ut och fick se Sigrid sitta vid bordet. Vad kunde
människan vilja? Hon tänkte ropa på mannen i
förskräckelsen men skämdes.
Mottagandet blev ungefär som vädret ute. Isande kallt.
»Jag vet icke, om jag är igenkänd», sade Sigrid och
reste sig. »Det var jag, som var här i somras och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
