- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
182

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av Johan. Hon var också så mycket kvinna att hon
förstod, att ett manfolk även om han icke vore vuxen skulle
föredraga fröken Bjurcrona framför fru Hansson. Det
fanns ingenting att göra.

»Som du vill», sade hon. »Du kan gå efter honom.»

»Vad nu?» sade Hansson sakta. »Har dörren stått
öppen?» viskade han. Alla tre personerna inne i rummet
fäste ögonen på den. Det var lätt att se den smala
dörrspringan.

»Du gick sist igenom», viskade fru Hansson tillbaka.

»Tänk om–-» De sågo rådvilla på varandra. Så

öppnade Hansson beslutsamt dörren med ett — »Är du
där, Johan?»

Pojken satt mitt emot på andra sidan. Han var något
blekare än vanligt, men han såg Hansson frimodigt i ögat.
Hansson var nära att fråga honom varför han satt där
och lyssnade, men något i pojkens ansikte sade honom,
att han alls icke satt sig där för att lyssna. Hansson
erinrade sig med detsamma, att pojken satt på samma stol,
när de skildes. Han var fullständigt oskyldig, men någon
skrubba borde han ändå ha.

»Varför stängde du inte dörren?» frågade Hansson.
Den frågan var omöjlig att besvara. Johan tittade i
golvet.

»Kom med in!» sade Hansson. Johan rörde sig icke.

»Hör du icke vad jag säger? Hansson tog honom något
omilt i armen och drog honom med sig. »Hälsa på fröken
där!» uppmanade han, när Johan trädde in i rummet utan
att visa den artighet, som bruket och umgängesformerna
i Gränna krävde.

Johan gick fram till Sigrid och gav hand och bockade.
Sigrid skulle helst velat taga honom i famn. Hon vågade
icke. Hon ville icke inverka på valfriheten. Hon förstod
av gossens utseende, att han visste vad saken rörde sig
om. Hon var både glad och ledsen åt det. Glad därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free