Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rar ut och förfärligt vackra och goda ögon hade hon
— åtminstone nu, men mamma — nej, inte var det
mamma — han hade ingen mamma längre — hon hade också
goda ögon. Varför sågo alla på honom på det viset?
Varför sade ingen något utan bara satt och tittade på
honom. Visst var han förfärligt tacksam mot mamma och
pappa — tänk, att han icke kunde låta bli att kalla dem
det — och inte ville han göra dem något ont — de som
varit så snälla mot honom — mamma hade varit
gräsligt rar, när han låg sjuk i vintras och hostade och fick
fläderte och bröstsocker och den där otäcka smörjan i
flaskan. Hon hade bett och gråtit för honom och varit
rädd, att han skulle gå bort från dem ... Nu skulle han
också bort och mamma skulle gråta och be — icke högt
— nej, det gjorde hon aldrig, utan sakta, stilla för sig
själv, när icke pappa såg det. Och vad pappa hade varit
ledsen över att han låg sjuk. Han hade många, många
gånger om dagen kommit och tittat på honom, och när
han vaknade hade han alltid skrattat och sagt — stå på
dig, Johan! Stå på dig! Ge dig inte för litet hosta! Det
ger sig ingen riktig karl för! Och så hade han satt
tidiga vindruvor från kasten i mun på honom och lett så
gott. De hade varit förfärligt snälla mot honom, och nu
ville han lämna dem för den där fröken i pälskappan
med det konstiga namnet! Om hon varit så god vän med
hans far som hon sade, varför hade hon då icke kommit
förr och hämtat honom till sin gård i stället för att låta
honom stanna hos Hanssons ? Det var icke snällt av henne,
det! Men rara ögon hade hon. De voro alldeles blå. Det
såg han tydligt fast det var så mörkt i rummet. Hon var
visst mycket, mycket rik för hon hade så fin pälskappa.
Han var också rik. Han hade många tusen det hade hon
sagt, och dem skulle han få, när han blev myndig. Och
då skulle han köpa sig jord och trädgård för det var det
bästa som fanns. Och kor och hästar och höns och kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
