Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var. Han behövde visst icke följa med henne. Han kunde
köpa sig en gård vid Bunnsjön, för där var förfärligt
vackert och där funnos stora, stora kräftor. Ja, men om
det nu fanns alltsammans det där på hennes gård, då var
det onödigt, alldeles onödigt. Välja, hade de sagt. Hur
skulle han kunna välja? Han kunde icke överge pappa
och mamma och följa den där främmande damen i
pälskappan. Då skulle de bli förfärligt ledsna och mamma
skulle ligga och gråta — gråta ...
Johan kände hur gråten på honom själv steg uppåt
halsen. Du skall visa dig som en karl, sade alltid pappa.
Det var icke så lätt att visa sig som karl, när det gjorde
så rysligt ont i bröstet och han höll på att kvävas.
Jag skall visa mig som en karl, jag skall, sade han sig
och bet ihop tänderna. Men gråten steg och steg genom
halsen och näsan. Snart skulle han stå där och lipa som
en liten flicka. Nej, aldrig, aldrig! Han ville icke alls
välja! De voro elaka, allihop!
Han snyftade till och rusade på dörren. De hörde hur
dörrarna smällde efter honom. Så blev det tyst.
Sigrid, som rent av våndats att se pojken stå där och
plågas, hade så gärna velat öppna armarna för honom.
Hon tordes icke för de andra. Det hade varit att ingripa
till förmån för henne själv. När Johan rusade på dörren,
kom det nästan förlösande. Avgörandet hade icke fallit.
Åtminstone icke från gossens sida. Vad Hanssons
beträffar sutto de tysta. Det var en tvivelaktig seger för
deras sak.
»Jag hade aldrig tänkt, att Johan själv skulle välja»,
sade Sigrid och reste sig. Det var tid för henne att gå,
det märkte hon.
»Inte jag heller», viskade fru Hansson.
»Han vet icke vad han vill», sade mannen glömsk av
vad han sagt förut om Johans vilja.
»Han är ju bara ett barn», försvarade fru Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
