Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattande med den farbroderliga frispråkighet, som han
stundom kunde ta sig mot henne.
»Jag har det bra som jag har det», försäkrade hon och
blev litet rödare.
Sedan blev det icke talat mer mellan dem om den saken.
Varför lever jag? Vad har jag här att göra på denna
jord? frågade Sigrid ofta. Sin kärlek hade hon
offrat. Varför? För ingenting. För hästar och kor.
För Bjurnäs.
Hon började bli bitter och förtvivlad. Då kom en dag
brev från Hanssons. Det var mannen själv, som skrev
och frågade, om han fick komma med Johan till Bjurnäs
för nu gick det icke längre. Pojken hade icke varit sig
lik efter hennes besök. Han hade blivit tyst och sluten,
han, som alltid förr varit glad och munter. De hade
försökt få reda på vad det var med honom, men han ville
ingenting säga. Strax efter jul hade han fått ett
återfall av sin elaka hosta. Nu hade han varit uppe flera
veckor men var blek och eländig. Det var också ett
rackarns klimat vid Vättern. Nu hade mor nyligen
frågat honom — för hon känner pojken bäst! — om han
icke ville fara upp till fröken ändå. Han hade blivit
så glad att det var rent vådligt, och mor och han hade
gråtit många, många timmar. Då hade de förstått vari
sjukan bestod och beslutat sig för, hur svårt det än var
för mor, att låta honom resa. De hade också redan
underrättat häradshövdingen och bett honom tala med fröken,
men mor tyckte ändå, att de skulle skriva till fröken
själv med detsamma så att hon kunde hinna göra i
ordning för Johan, för han behövde nog ett varmt och soligt
rum. Mor hälsade och bad, att fröken skulle se om
Johan riktigt. Själv kunde hon icke skriva för hon var
dålig av gikten och så det här med Johan. Kläder och
allt, som hörde Johan till, skulle de ta med sig. De hade
tänkt komma nästa tisdag, om det passade sig, för Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
