Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls så vild som hon ser ut. Du kommer nog att bli
god vän med henne», tröstade hon Johan.
I ladugården var det ännu värre. En sådan ladugård
hade han icke sett. Hög och ljus och rymlig. Men
vilket liv! Där var ett mumsande och ett tuggande och
skrapande med horn och slammer med kedjor och
råmande och bölande. Där var visst mer än hundra
kor. Många vände sig om och glodde fult på honom.
Och hu! Vilken tjur! Minst dubbelt så stor som korna
och med ring i näsan. Den var nog riktigt ilsken, den!
Fröken och Hansson gingo före. Johan tyckte det var
otäckt att gå efter och höll sig gott i deras kölvatten.
Först gick fröken. Hon var modigast, hon. Hon vände
sig om och såg på Johan.
Johan knäppte igen kavajen och stramade upp sig.
Han skulle nog visa, att han var karl. Buh! sade han
till tjuren, när de voro lyckligt på andra sidan gången.
Det var väl det var över. Roligare var det hos kalvarna
och grisarna och hönsen. Allra roligast var det ändå
i vinkasten. Där kände han sig hemma, och han
upptäckte genast, att man icke hade gallrat ordentligt, något
vari Hansson med en viss stolthet instämde. Hansson
hade några detaljanmärkningar angående
värmeledningen att göra, men annars förlöpte inspektionen lyckligt.
Mest belåtna voro Sigrid och Johan. De gingo med
varandra i hand upp till gården och hade en massa saker
att tala om. Hansson gick tungsint efter. Han tänkte
på mor hemma i Gränna, hon, som var ensam nu med
sin gikt och sin sorg. Nå, det var gott, att hon icke
kom med. Då skulle hon lidit ännu värre.
På eftermiddagen reste Hansson. Han hade fått en
stadig middag och trodde hjärtesorgen stillad. Då han
skulle ta adjö av Johan, brast det löst hos honom, och
han skakade i hela kroppen av undertryckt smärta, när
han omfamnade Johan och med underligt grumlig röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
