- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
200

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vad vill du ha, Johan? Te, mjölk, choklad?»
frågade Sigrid.

»Han vill naturligtvis ha choklad», avgjorde Eva.

Johan kastade en tacksamhetens blick på Eva.

»Ja, vad var det jag sa’?» Eva gick stelt ut.

Sigrid packade på Johans begäran upp resten av
innehållet i kappsäcken. Där funnos diverse underbara
ting, som fordrade den allra största omsorg. Där
funnos en ny metrev och ett förstoringsglas och en färglåda,
två oformerade blyertspennor, en blank
jubileumstvå-krona, en mekanisk korkskruv i trähylsa, många små
påsar med olika innehåll, som för tillfället icke
avslöjades, en strut hopklibbade karameller och till sist en svart
liten kula, som såg ut som beck och rullade ut ur
papperet, när Sigrid tog upp det ur kappsäcken.

»Vad är det?» frågade Sigrid. Små pojkar voro
märkvärdiga varelser. Aldrig skulle det fallit en flicka in att
dra med sig sådana saker.

»Det är smällkaruscha!» sade Johan. »Åh, ge mig
den är tant snäll!»

Han fick kulan och lyckades för den förvånade Sigrid
visa sin färdighet i att smälla.

»Jo, jag tackar!» sade hon.

Eva kom med chokladen. Den var rykande varm,
och Sigrid måste blåsa på den länge och väl, innan den
försvann i Johan. Sedan dröjde det icke länge, förrän
han somnade som han låg med den ena armen ovanpå
täcket. Sigrid lyfte den försiktigt och stoppade ned
den. Han kunde ligga och förkyla sig.

Eva skrattade i mjugg. Förkyla sig såsom där hade
eldats i rummet! Nej, se det var då stört omöjligt.

Det tisslades och tasslades länge där inne. Ingen av
dem ville först gå. Ibland ställde de sig att se på den
sovande.

»Vad det känns gott att ha en karl i huset igen»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free