- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
201

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viskade Eva. Sigrid måste dra på mun. Hon vinkade
på Eva och fick henne med sig ut i andra rummet.

»Det är bäst jag ligger här i natt», sade Sigrid. »Du
kan bädda på soffan.»

Det ville icke Eva höra talas om. Fröken skulle gå
upp och lägga sig som vanligt i tornkammaren. Eva
skulle lägga sig på soffan. Hon var van att vaka och
hon hörde det minsta knyst, om han vaknade. Sigrid
måste ta maktspråk till hjälp. Hon ville ligga på soffan.
Det vore förfärligt, om gossen vaknade mitt i natten och
fann sig ensam. Dörren kunde stå öppen in till honom.
Åtminstone på glänt.

I den ädla kampen om att vaka över honom segrade
Sigrid. Hon tog sina räkenskapsböcker och satte sig i
rummet utanför Johans, sedan de släckt lampan inne hos
honom. Eva bäddade på soffan åt fröken och sade
godnatt.

Sigrid försökte arbeta. Böckerna hade under de sista
dagarnas uppståndelse fått ligga efter. Det dög icke.
Farbror Gustaf hade ständigt inpräntat hos henne, att
ingen människa kan sköta en gård utan att sköta
böckerna först och främst. Alltså måste hon.

Det var fullständigt tyst i det stora rummet. Icke ett
ljud trängde in till henne, där hon satt nedböjd över
arbetet och förde in siffror. Lampan på bordet framför
henne sprakade till då och då. Hon hörde det icke. Hon
skrev. Så småningom avstannade handens rörelse och
hon lutade sig tillbaka mot stolsryggen.

En känsla av obestämbar lycka fyllde henne. Hon
såg drömmande på lampskärmens broderade mönster.
Där var skära rosor och gröna blad runt hela skärmen,
och pärlfransen darrade sakta, nästan omärkligt.

Så långt hade hon således hunnit på den långa vägen
mot det obestämda målet. Nu låg han därinne och sov
i sin faders säng, han, som en gång skulle bli herre på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free