Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skoja med honom, tog han dem snart ur villfarelsen, att
han var klen. På sommaren var han med ute på fälten
och arbetade som en hel karl efter vad rättaren
försäkrade. Han hade lärt sig köra och rida. På vintrarna
läste Sigrid med honom så gott hon kunde. Fyra hela
månader på högvintern red han var dag över till Alby
för att samman med Greta få del av den lärdom, som en
guvernant för Greta sökte sprida. Han hade blivit en
stor favorit på Alby både hos Greta och farbror Gustaf.
Sigrid fann ibland, att han dröjde borta bra länge på
lektionerna. Det hände ofta, att de övertalade honom
att stanna kvar till middagen. I ungdomligt oförstånd
tänkte Johan icke så mycket på att tant Sigrid fick sitta
hemma ensam. Farbror Gustaf hade alltid så mycket
att berätta om kriget, något som aldrig talades om
hemma på Bjurnäs. Johan tyckte, att det var roligt att
hjälpa farbror Gustaf att flytta på knappnålarna med de
olikfärgade huvudena. Tyvärr hade de icke haft några
att flytta de sista månaderna. Det stod stilla därute i
världen.
Greta var också en svår fresterska för Johan. Det var
omöjligt för honom att säga nej, när hon lutade sitt
bur-riga huvud mot hans och bad honom stanna bara en
stund — en liten stund.
Sigrid beklagade sig icke. Hon hade alltid mycket att
göra på gården. Om icke annat så drog bokföringen en
rundlig tid.
En middag telefonerade Greta och bad, att Johan skulle
få stanna. Det var en kulen vinterdag framme i mars.
Sigrid hade satt sig i biblioteket för att arbeta med
böckerna. Eva hade nyss lagt posten på bordet, då
telefonbudet kom. Efter en del invändningar gav Sigrid vika
för Gretas enträgna böner. Hon var icke glad åt att
Johan dröjde tills det blev mörkt. Hon var rädd för
lönnhalkan på vägarna under snön, och Freja kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
