Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuvertet. Jaså, där låg det på golvet! Hon böjde sig
ned och tog upp det. Det var tryckt med fin stil och
sammanträngt.
Doktor Erik Lindstål, som för en tid sedan lämnade
Sverige för att studera sårskador ur kirurgisk synpunkt, har
enligt hit till utrikesdepartementet ingånget meddelande från
svenska ministern i Paris dödats under tjänstgöring vid ett
av fältlasaretten. Närmare underrättelser saknas.
Doktor Lindstål var en av våra mest framstående yngre
kirurger och förespåddes en lysande framtid. Efter vad det
försäkrats oss från hans kamrater, bland vilka han var
mycket avhållen, efterlämnar doktor Lindstål inga som helst
släktingar. Han dog ogift.
Hon förstod knappt vad hon läste, förstod endast, att
något förfärligt hänt — att Erik var borta. Hon sjönk
ihop över brevet och brast i gråt.
Länge satt hon så utan att se och höra. Hon hade
borrat huvudet ned mellan armarna. Djupt ned i
mörkret, i natten ville hon, där inget ljus fanns, där ingen
såg henne och där hon själv intet såg. Bara bort från
allting, från människorna och världen, sjunka i det
bottenlösa, försvinna, förintas. Hela hennes kropp skakade.
»Åh, Erik! Erik!»
Hon såg sig omkring förskräckt och sprang upp. Någon
hade ropat, skrikit. Det lät knappast mänskligt. Det
var snarare ett djur, som skrikit i dödssmärta. Vad var
det? Var det Freja, som rullade sig i snön därutanför
fönstren — eller var det Johan, som ...
Var var hon? Vad var det, som hänt? Nyss hade
hon suttit vid böckerna. Det hade kommit telefon från
Greta, att Johan skulle stanna på Alby–hon hade
kommit in och läst breven — någon hade bjudit en och
en halv miljon — och så ...
Hon tog sig mot hjärtat... Där låg det grå kuvertet
— där urklippet. Det var hon själv, som skrikit, vilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
