Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon frågade ut i den mörknande dagen. Det kom inget
svar.
För Johans skull kanske? Hade det icke varit bättre
för dem alla, om pappa sagt sanningen öppet och ärligt?
Då hade allt varit annorlunda. Icke hade mamma dött
för det.
Jag lever ju, jag, som förlorat allt, min kärlek, min
älskade. Var är han? Var ligger han? Ligger han
jor-dad därute i främmande land?
Hon måste åter bort till urklippet och läsa det–
efterlämnar inga släktingar. Nej, hur skulle han kunna
ha släktingar, han, som likt Johan var oäkta! Där var
felet, synden! Vad människorna voro eländigt fega!
Aldrig stå ansvaret.
Vad Johan dröjde! Det kunde icke ha hänt honom
något ?
Hon log bittert. Varför icke också det? Så sade
hon ingenting mer på jorden. Så vore hon fri att göra
vad hon ville. Vad ville hon?
Hon skakade på huvudet och återtog sin ensamma
vandring upp och ned på golvet.
Hon hade gått länge malande på samma återkommande
tankar och frågor, då hon hörde steg utanför i hallen.
Dörren rycktes upp och Johan störtade in.
»Kära tant...!» Han stannade framför henne. Han
hade tänkt omfamna henne och be henne om förlåtelse
för att han dröjt, men någonting i hennes ansikte sade
honom, att det tjänade ingenting till. Hon såg så
ovanligt allvarlig ut. Det såg nästan ut som hon gråtit. Ena
handen höll ännu en sammanknycklad näsduk.
»Vad är det, tant?» Han gick långsamt fram till
henne. Hennes ögon blevo stora, djupa. Så vackra hade
han aldrig sett dem. De voro mörkblå som natthimmeln
därutanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
