Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftiga steg. Det blev tyst i de stora salarna. Värre
än innan Johan fanns. Greta åkte eller red ofta över
till tant Sigrid, och då tröstade de varann med att tala
om Johan. De älskade honom båda, var och en på sitt
vis. För båda var han framtiden, ehuru på olika sätt.
För Sigrid representerade han meningen, avsikten med
hennes strid. För Greta var han målet för hennes
drömmar. Greta hade sin ungdom till hjälp och dessutom
sin far. Men för Sigrid blevo dagarna tyngre och
mörkare. Det hjälpte icke, att hon flyttade ned från
tornkammaren och tog faderns sängkammare till sin. Det blev
nästan värre.
Arbetet på gården, som genom Johans bortresa blivit
mer än förut hopat på Sigrid, höll henne uppe till framåt
vintern. Där var alltid mycket att tänka på med en så
stor gård som Bjurnäs. Hon hade täta rådplägningar
med rättaren, som på sätt och vis var glad, att herr
Johan rest, då rättaren åter mer kunde framträda som
den ende manlige, som hade något att säga på Bjurnäs.
Han återfick något av den makt, som han haft förut
men som han så småningom undanskjutits från allt efter
Johan blivit vuxen och börjat tjänstgöra som
förmedlande länk mellan fröken Sigrid och rättaren. Av alla
på gården var rättaren den ende, som kände sin
tillfredsställelse stiga efter Johans avresa. De andra tyckte
gården blivit ödsligare, och gamla Eva uttalade sin förundran
flera gånger om dagen över vad det var märkvärdigt vad
en enda människa kunde betyda mycket.
Efter jul stod Sigrid icke ut längre hemma på
Bjurnäs. Arbetet på gården låg också i vinterdvala.
Skogshygget och ladugården var det enda, som levde fullt liv.
Det blev olidligt för Sigrid. Det var dock icke endast
saknaden efter Johan, som gjorde det mörkt på Bjurnäs.
Hos Sigrid fanns även något annat, som mer och mer
drog henne bort från gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
