- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
258

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av att vara av bondestam med pålrot i svenska jorden.
När han bjöd, var det icke många, som sade nej. Albys
stora salonger voro också fulla av folk på bröllopsdagen.
Landshövdingen var där i stor uniform och ordnar.
Biskopen hade också kommit och en Karl XIII:s
riddare. Men där funnos också små lantjunkare och
bönder. På baksidan av huvudbyggnaden hade ställts
bord för dem, som ville äta ute, och där hade statarna
och torpama tagit plats med rättama på Alby och Bj
urnäs som självskrivna hövdingar. Det var ett bröllop i
gammal, god, hederlig stil utan förhävelse men också
utan falsk blygsamhet. Det var varken aristokratiskt
eller demokratiskt. Det var svenskt.

Alla skulle ha roligt på Gretas bröllopsdag, det var
patron Boströmt valspråk för dagen.

De flesta av gästerna kände Greta. Däremot var
Johan Bjurcrona jämförelsevis obekant. På
bjudnings-korten hade inga närmare upplysningar om honom
lämnats.

Vigseln skulle äga rum i stora salen på nedre botten.
Där hade man väldiga dörrar direkt ut till trädgården,
där de flesta av folket samlats. Kullerstolarna voro
omgivna av rosor, och för biskopens bakgrund funnos ett
par vackra Fenixpalmer nere från växthuset.

Greta hade icke visat sig för gästerna. Johan däremot
fördes omkring av patron Boström och presenterades
med en klapp på ryggen och det smickrande tillägget —
det är min duktige svärson, Johan Bjurcrona.

Johan höll sig säker och rak. Vistelsen på Ultuna
hade gjort honom gott. Den hade tagit bort en del av
den blyghet, som gärna kom över honom inför mycket
folk. De bäst invigde kände till att Johan var
adopterad av Sigrid och viskade till varandra om den
besynnerliga likheten, men större delen tog utan vidare för
givet, att det var Sigrids son. De blevo egendomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free