- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
261

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så vackert patron, talade om sin avlidna hustru! Det
var ett exempel för många, det!

Och så sneglade de till sina män och fnissade. Visst
viskades det också om den fasliga likheten mellan fröken
Sigrid och brudgummen, men inte skulle patron gifta bort
sin enda dotter med herr Johan, om där var något på
tok. Nej, aldrig i världen!

På så vis var dagen i många avseenden betydelsefull.

Framåt kvällen blev det dans. Ute eller inne, allt efter
behag. Naturligtvis dansades kronan av bruden. Det
hörde till. De flesta av ungdomarna föredrogo att gå bort
till den lövklädda stora logen och dansa.
Sommarkvällen var varm och ljus. Fiolerna gnällde, och smeden på
Alby, som var virtuos på dragspel, hade anordnat en
extra dansbana på planen framför statarbyggnaden.

Patron Boström var med överallt. Han dansade,
skålade, klappade om flickorna och skrattade. Hans blanka
hjässa blev allt kraftigare i färg ju längre kvällen led.

»Roa er, barn! Roa er!» var hans ständiga uppmaning.

När det började skymma, tändes marschaller på stora
gårdsplanen, och där serverades gående supé. Man hade
god tid på sig. De, som skulle med tåget, behövde ännu
icke fara på några timmar. Pratet och skrattet fortgick
ohejdat kring de väldiga borden.

Sigrid, som ombetts att vara värdinna, hade en massa
förpliktelser att uppfylla och fick icke tid att inlåta sig
i långa samtal. För henne hade det icke varit en så
ansträngande dag som för patron Boström, men hon
började dock känna sig trött.

För tillfället hade hon dock dragit sig åt sidan och
stod stilla borta vid trappan. Det såg helt fantastiskt ut
på gårdsplanen med alla de livliga gestalterna, de
knastrande marschallerna, den stora röda spegelkulan, som
tycktes brinna, den mörka kastanjen med en aning om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free