Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar! Revolutionera edra själar! Rensa ut dem från
hat, avund, egoism och bered dem i tid på det, om det
gäller, kunna offra både ungdom och kärlek för något
större och skönare! Då har ni i sanning icke levat
förgäves !»
Torsell pauserade. Hans röst hade fått en varm
klang och drog med sig bravorop och jubel.
»Innan jag slutar, har jag ytterligare ett par ord att
säga. Stunden är snart inne, när vi skola bryta upp.»
»Nej! Nej!» hördes röster. Patron Boström slog
avvärjande med händerna.
»Jag upprepar det. Stunden är inne!» sade Torsell.
Hans blick sökte sig bort till Sigrid. Hbn inbillade sig
se hur hans ögon lyste till. Kanske var det reflexen
från marschallerna. »Innan vi bryta upp, ha vi någon
att tacka, som vi glömt. Glömt allt för länge,
otacksamma som vi, människor äro. Det är hon, som står
därborta ensam!»
Alla vände sig mot Sigrid.
»Hon döljer sig som de tysta hjältarna för sed hava.
Ni kanske icke vet det, men jag vet vad hon gjort.»
Han gjorde en mycket kort paus. Sigrid blev
dödligt rädd. Vad tänkte han säga?
»Hon har varit vår osynliga värdinna, vår goda ande
i dag. Jag föreslår, att vi tackar henne med ett
fyrfal-digt leve. Må hon alltid förbli vår förebild! Leve
Sigrid Persdotter Bjurcrona!»
Fyra rungande, taktfasta hurra följde och sedan ett
oändligt jubel. Torsell, som lett hurrningens takt med
armen, steg ned från den gröna upphöjningen. Patron
Boström gick emot honom.
»Jo, jag tackar!» utropade han. »Tack, skall du ha!
Det hade jag aldrig i livet trott, att du kunde säga några
hyggliga ord också en gång.» Och så omfamnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
